Garndottern

Nu har det gått nästan ett och ett halvt år sedan jag startade bloggen och den tiden har gått väldigt fort må jag säga. Antalet besökare har legat på ungefär åtta personer per dag (om man inte räknar några dagar efter en länkning som gav över femhundra besökare och en halv hjärtattack).

I alla fall, jag är väldigt nyfiken på vilka ni är som kikar in här titt som tätt.

Så, tell me now - vem är du? =)

Idag blev ett par handledsvärmare klara, varma och goa för någon med frusna händer (som jag).

De här är krokade freestyle och har piffats upp med lite röda kanter. Garnet, som är ett fynd från föräldrarnas gömmor, heter Vinga och är en blandning av akryl/ull/viskos. Härligt garn att arbeta med.

Att slöjda behöver inte alltid vara svårt och tidskrävande. Nu när J skaffat ny mobil ville han gärna ha en liten kudde att lägga den på för att inte repa skärmen. Sagt och gjort, det var bara att plocka fram symaskinen och gräva i tygförrådet.

Kudden är sydd i två lager tyg med vadd emellan och kanten livades upp med en gul snedremsa (favoritfärgen, såklart). Broderiet med förstygn kom till som en liten bonus.

Trevlig helg och glad försenad påsk!

I mars firade jag och J fyra underbara år tillsammans och han vet verkligen hur man gör en Elena glad.
Man ger henne en garnvinda såklart! Så nu ska här snurras och nystas som bare den.

Oj, nu var det ett bra tag sedan det uppdaterades här minsann. Skola och jobb tar upp en hel del tid men lite slöjdande har det ändå blivit av.

Nu det sista har det blivit ganska mycket virkat, bland annat dessa två dukar som är 40 respektive 48 centimeter i diameter.

Med den blå duken utgick jag från ett mönster som finns i ett gammalt häfte om virkade dukar från föräldrarnas gömmor. Vallmo tror jag att den kallas.

Mönstret till den gula duken kommer från Carina som har scannat in mönster på dukar, gardiner och annat från gamla veckotidningar. Den sidan kan jag verkligen rekommendera!

En till volangsjal färdig!

Den är stickad i Can can, cirka två meter lång och har varit ett perfekt Tv-projekt (något att pyssla med när man tittar på tv).

En sak som är härligt med handarbete är att man aldrig blir fullärd, det finns alltid någon mer teknik att lära sig eller finslipa. Min första kontakt med krokning (eller tunisisk virkning som det också kallas) fick jag under första terminen i slöjd och jag fastnade aldrig riktigt för det, till viss del för att jag inte tyckte att det blev speciellt snyggt. Men man ska aldrig säga aldrig, nu har jag testat på det igen och förvånande nog fastnat totalt.

Först ut blev ett krokat pannband. Jag tyckte att det var dags med ett nytt med tanke på att det enda pannband jag hade var ett jag stickade i slöjden i fyran. Ganska fascinerande att mitt huvud inte har vuxit alls sedan jag var tio...

Näst på tur är en krokad mössa. Jag måste bara införskaffa en kroknål nummer 9 först eftersom den vanliga virknålens längd inte räcker så långt när det blir större projekt.

Efter en tids tystnad och hemlighetsmakeri har ett av projekten nu hittat till sitt nya hem och då dyker det självklart upp bilder här på bloggen med. I helgen var vi uppe och hälsade på min syster med familj och passade då också på att dela ut några försenade födelsedagspresenter.

Ett av paketen innehöll barnklänningen jag har arbetat med den sista tiden, precis lagom stor för lilla A blev den.

Klänningen är sydd i ett mjukt bomullstyg och deisgnen är ett hopplock av två olika klänningsmönster från Burda. Dragkedjan är isydd för hand (tänk så mycket finare och enklare det är än att sy på maskin) och så fick ett sidenband ge lite extra färg och finess.